Sköter vi oss bättre i trafiken 2012 än 1985?

Skadade & Döda i Trafiken 1985-2012Trafikanalys som samlar in fakta från Polisen och från Sjukhusen (Strada) meddelade under senare delen av våren att antalet dödsolyckor minskat 2011 till 2012. Detta är perfekt – en strävan fram mot en nollvision. Men samtidigt är lätt skadade i trafikolyckor högre idag än 1989 (c:a 2.000), då dödsolyckorna var som högst, 904 st. Det är något som inte stämmer. Antalet olyckstillfällen har också ökat med c:a 2.000 st från 1989 till 2012.
Frågan man nu kan ställa sig är om medelhastigheten på vårt vägnät har minskat? Innebär det i så fall att fler ”tok-manövrar” genomförs i trafiken men skadorna blir inte lika stora? Nu kommer då nästa stora utmaning, att minska antalet olyckor och därmed förhoppningsvis minskat antal skadade. I graferna ser du utvecklingen av lätt skadade, svårt skadade och antal dödade 1985 till 2012. I den andra grafen har antalet dödade tagits ut för att bättre åskådliggöra denna utveckling,
Mats Danielsson

Sommar och barnbarn i bilen

Det är viktigt att du då vet lite mer när ”livets efterrätt” är passagerare hos dig. Barn är lite mer är så, och självklart kräver barn lite mer än vuxna när det gäller säkerhet. Du som kör är till exempel ansvarig för att barn under 15 år sitter bältade även i baksätet. Ansvaret för barn i olika stolar/kuddar är också ditt. Riktigt små barn har sina barnstolar/bälteskuddar avpassade för just deras storlek. Hur stolen är monterad är också viktigt. I Sverige har Transportstyrelsen fastställt att barn under 4 år skall sitta bakåtvända för att uppnå största säkerhet. Våra moderna bilar har krockkuddar för att skydda vuxna, men de måste kopplas ur då ett barn i sin
barnstol sitter på plats med krockkudde. Skulle krockkudden lösa ut så skadad barnet allvarligt, ja det kan till och med avlida av en krockkudde som skulle ha skyddat en vuxen. Dock kan sidokrockkuddar vara till hjälp även för ett barn i barnstol om olyckan skulle vara framme. Ni kan ju få låna barnstolar av NTF i Härnösand om det är nära till för er. Då är mycket viktigt att du noga kontrollerar att stolen passar både din bil och barnet. Idag monteras bilstolar på lite olika sätt och stolar för lite större är ofta enklare. Min erfarenhet är denna: stolen placeras på sätet, barnet placeras i stolen och bältet fästs i ”krokar” på stolen och sedan över barnet och fästs i sitt fäste i bilen. När det gäller riktigt små är min erfarenhet begränsad.
IngaSara Cardell

Den viktiga ögonkontakten

Övergångsställe
Läser om Zebra-lagen och hur den kanske används som en rättighet i trafiken. Dock finns det lite fintstilt att ögonkontakt med fordonsförare rekommenderas innan gående passerar ett övergångsställe. Det fungerar inte så bra idag: rätt ofta tar de gående sig rättigheten att bara kliva rätt ut i gatan och tvingar fram inbromsningar som tack och lov nästan alltid förhindrar att den gående blir påkörd. I bästa fall hinner bilister se att en gående närmar sig ett obevakat övergångsställe. Fordonsföraren kan dock bli påkörd av bakomvarande bil vilket kanske är bättre.

Men nu kommer det snart ytterligare en lag som säger att cyklister skall ha förkörsrätt vid cykelöverfarter! Dagens cyklister i tätort har bra cyklar med många växlar, kör fortare än förr och med en lag bakom ryggen tar man sig rättigheter utan tanke på att bilar är tyngre fordon som kan behöva längre stoppsträcka än cyklister. Och inte heller har bilister lika lätt att se cyklisterna.Och då händer det som inte får hända: fordonsförare, bilisten, kan inte ha en chans att hinna stanna för att släppa över cyklisten! Redan nu så får vi höra bilister säga att de nästa kört över/på cyklister som kommer i hög hastighet, kör rätt ut på sin överfart och anser sig ha rättigheter. Jag undrar hur många cyklister som kommer att få sätta livet till innan det krävs av dem att de också har ögonkontakt med bilisten? Utan krav på samarbete, ansvar, hänsyn och omdöme kommer många att dö! Precis som i alla situationer där orden ansvar, hänsyn och omdöme inte längre är omsatta i verkligt agerande.

MHF:are Cardell

Trafiken är allas vårt ansvar

Vi som är ute och rör oss är tänkande varelser och kanske inte alltid medvetna längre om de tre enkla ledord som gavs oss som tog körkort på 60- och 70-talen: ansvar, hän­syn och omdöme. Med de orden i bagaget hos oss alla skulle inte många olyckor ske. När vi tar ansvar för våra handl­ingar och för våra med­ trafikanter blir trafiken inte bara säkrare, den blir ock­så trevligare. Ingen tror sig då om att ha rättigheter; det blir självklart att vi bara har skyldigheter. Med det se­nare för ögonen ger vi va­randra mer utrymme och visar mer förståelse för de som ännu inte lärt sig alla regler. Hänsyn innebär bl. a. att vi förstår bilars svårigheter med att kanske hinna stan­ na i halt väglag. Bilister må ha det största ansvaret för oskyddade trafikanter, men också kanske det svåraste uppdraget: att hantera tyngd och hastighet på ett så­dant sätt att ingen kommer till skada på grund av just detta. En bil kräver mer hän­syn av framföraren än s t. ex. en cykel. Nu skall det inte tolkas så att cyklister och gångtrafikanter inte be­ hö­ er visa hänsyn: här är v det lika viktigt att vi tar ett ge­ ensamt ansvar för trafiksituationen. Är det halt så är det halt för alla. Bilisterna behöver få möjlighet att se och att agera i tid: reflexer är en självklar utrustning även i stadsmiljö. Reflexjackor, reflexbric­kor eller reflexband är den bill­igaste livförsäkring du l kan ha! Så var det det här med omdöme. En av de enklaste sakerna med omdöme är att vi är opå­verkade av gifter, medi­ci­ner eller distraherande n tek­nik. Alkohol, narkotika ell­er andra droger gör oss l lätt omdömeslösa.

Det är så enkelt idag att skapa en säk­rare trafik genom att installera alkolås. Snart kommer också ”droglås” och det finns redan teknik som hit­tar de trafikanter som håll­er på att somna. Trötthet är lika farligt i trafiken som fylla. Men det finns också teknik som när den används un­der framförande av fordon gör oss olämpliga; mo­biltelefoner, musik”ma­skiner” och annat kom­munikationsliknande. Allt som tar bort fokus på öv­rig trafik är att betrakta r som omdömeslöst. Dagens tra­fiksituation kräver att vi samt­liga gör vårt yttersta l när det gäller att vi tar vårt en­skilda ansvar, att vi inser att hänsyn till andra är ett bra sätt att minska olyckor och att vårt eget omdöme är vik­tigt för vår egen och andras överlevnad i trafiken. Min far sa att alla andra i trafiken var okunniga, omdömeslösa och utan hänsyn: med de orden i minne så blir det lättare att förstå min sons ord: mottrafikanter. När man vänder på det van­liga så uppstår i bästa l fall ett leende, men samtidigt också en förståelse av de tre viktiga delarna ansvar, hänsyn och omdöme. IngaSara Cardell, MHFare och körskortinnehavare se­dan 1968.

IngaSara Cardell,
Strålvägen 16,
860 30 Sörberge,
070-209 73 94,
060-55 44 90,
ingasaracardell(at)mhf.se
ingasaracardell(at)hotmail.com

Trafikdag vid Gunder Hägg-stadion

Besiktningsmärke på cykel

Besiktningsmärke på cykel

Gävle MHF tillfrågades av Pia Grönwall vid Gävle Kommun om att delta vid en trafikdag för mellanstadieskolorna i Gävle. Arrangemanget skulle hållas under den Europeiska Trafikantveckan vid Gunder Hägg stadion på Sätra i Gävle den 19 september mellan kl. 09.00 och 15.00. Vi tackade ja, men med reservationen om vi inte hittar funktionärer så går det givetvis inte. Vi lyckades och Vicky Sandert och Lasse Palmkvist kunde medverka. Vi skulle utgöra en av flera olika stationer under dagen och hos Gävle MHF fick eleverna prova en tur i krocksläden. Vid andra stationer fick de bland annat meka med cyklar, lära sig om säkerhet i buss och cyklingsteknik i hinderbana.

Kö till Cykelbesiktning

Kö till Cykelbesiktning

Vid varje station fanns också en tipsfråga med anknytningen till stationens budskap. Vår station blev mycket populär och uppskattad av bar nen och deras lärare. Upplägget blev inte riktigt som vi är vana med vid våra utåtriktade aktiviteter då vi hade 20 minuter på oss med varje grupp, vilken i de flesta fall utgjordes av en skolklass. Därför körde vi först en gemensam information om MHF, varför man alltid ska använda säkerhetsbälte och om hur själva färden i krocksläden går till. Sedan blev det åka av på ”löpande band” för att så många som möjligt skulle hinna prova. Det var alltså ett tajt schema den här dagen eftersom många skolor visade intresse att delta. Det blev som sagt en lyckad dag trots att den inleddes med regn. Under eftermiddagen tittade dock solen fram.

Ove Sandert

Miljöbil

De flesta som reser kan inte tänka sig att behöva ha olika transportmedel beroende på vart man tar sig eller hur långt man avser resa. Dagens bilar som drivs av flytande bränslen (bensin/diesel) kan ju tankas på vägen vid stationer som finns utplacerade lite här och var. Att företa en resa till jobbet går alldeles utmärkt även med en el-bil, väl framme är det bara att sätta i stickproppen i vägguttaget och ladda upp bilen tills färden bär av hemåt igen. Värre är det då att åka ut på lite längre resor, där har nuvarande lösningar problem att ta hela familjen ända upp till Treriksröset och/eller ner till sydspetsen från låt oss säga Gävle. Hade det funnits ett lika bra utbyggt nät av mackar för snabbladdning av elbilar som av bensin och diesel hade vi nog inte tänkt på det som ett problem nu. Som alltid vid teknikskiften väntar alla på alla, vilken teknik skall anammas och bli den som alla använder. Det är inte den teknik som är bäst som blir dominerande, det är de(t) företag som kan subventionera eller förskjuta inkomsterna framåt i tiden mest som kan räkna med en fortsättning på sin tekniska lösning. Du och jag kommer alltså söka oss till det som förefaller ge oss det bästa mervärdet, valutan för pengarna just vid övergången när vi är ute och handlar. I en övergångsperiod kommer hybridbilar att vara intressanta för många. Bilarna drivs då t. ex. av en elmotor och har en ”hjälpmotor” som drivs med bensin eller diesel.
På det sättet vill man ta fördelarna med flytande bränslen av idag där lagringen av energi sker i form av diesel och bensin med att slutligen driva fordonet med el. En lösning med hybriddrift ger utsläpp, om än kanske inte på känsliga ställen såsom i storstan, men de har istället också klumpigheten av att dra på mer vikt eftersom det är två drivsystem som används. Med alla lösningar finns dessutom problem med förlust av energi, bensinmotorn har bara en verkningsgrad på 20-25 %, resten går ut i luften till ingen nytta. Elmotorerna har betydligt högre verkningsgrad, men fordonen har problem med att behöva dra runt på tunga batterier. Det man hoppas på är möjligheten att förvara energin effektivare, t. ex. i flytande form och plocka fram den från förvaringen på ett sätt som inte tillför skadliga gaser eller annat till naturen. Önskedrömmen är då att hitta ett sätt att använda vatten, helst kranvatten för att driva fordonet. Då kan mackarna stänga bensinpumparna och istället erbjuda vattentankning och kanske mer fokusera på varor till bilägandet, dessutom blir vi inte beroende av de oljeproducerande länderna. Orosmolnet är då om någon (läs när) kommer på att vatten måste beläggas med skatt, även i privata brunnar.
Jan-Erik

Fylla bakom ratten är lika fel i vatten

Olyckshändelse eller ...

Bättre att ha båt i vattnet än halvvägs upp på land

Lagen om sjöfylla är rättssäker, ger tydliga signaler till båtförare, förser polisen med bra verktyg och har förankring hos allmänheten. Om skälet är båtsemestern i skärgården, den plötsliga värmen eller en extra semesternubbe är oklart. Men en grupp journalister och kulturprofiler har rest agg mot den nya sjöfyllerilagen. Den skärpta promillegränsen försvårar den sociala samvaron för båtfolk och öbor, meddelade de på Svenska Dagbladets debattsida nyligen. Och fick glada tillrop från en svans av diverse tyckare på högerkanten, som ser lagskärpningen som ett uttryck för politisk klåfingrighet och förbudsiver. De har fel. Den nya lagen är noggrant genomarbetad och starkt förankrad hos såväl dem som sysslar med sjösäkerhet och befolkningen generellt. Lagskärpningen trädde i kraft 2010 efter många års utredande. Den innebär att promillegränsen 0,2, som vid bilkörning, gäller för den som kör en motorbåt som är tio meter eller längre eller som kan köras i minst 15 knop. I de tidigare reglerna fanns ingen promillegräns för sjöfylleri av normalgraden. Det hela var en bedömningsfråga om huruvida båtföraren var så pass berusad att hon eller han inte kunde utföra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

Utredningen som låg till grund för lagen hade föreslagit ännu hårdare regler för vilka båtar som skulle omfattas – minst sju meter och sju knop. Det utredningsförslaget fick likväl under remissrundan fullt stöd från bland annat Räddningsverket, Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Ett antal remissinstanser ville undanta ännu färre fartyg från reglerna medan en minoritet ville gå varsammare fram eller avvisade en promillegräns helt. I en opinionsundersökning beställd av Svenska Livräddningssällskapet i år anser åtta av tio tillfrågade att det är lika omdömeslöst att köra bil som båt med alkohol i kroppen. Lagändringen är välgrundad. För det första är de nya reglerna mer rättssäkra än de gamla. En fast promillegräns och en blåsning i alkometern ger inte mycket utrymme till diskussion. För det andra ger en nivå på 0,2 promille, närmast nolltolerans, båtföraren en tydlig spärr. Lockelsen att chansa, att väga de där två, fyra, sex glasen mot körförmågan försvinner för den laglydige. För det tredje kan nykterhetskontroller nu göras rutinmässigt dygnet runt. Tidigare var polisen tvungen att ha en orsak till att låta föraren blåsa, som att båten körde för fort eller inte hade fungerande lanternor. Sant är att betydligt färre personer skadas allvarligt och omkommer på sjön än på bilvägen. Men riskerna i båten ökar. Det blir allt mer trångt i svenska farvatten. Omkring 750 000 fritidsbåtar finns där nu. Till det ska läggas de utländska. Det ökade välståndet bidrar. Båtarna blir större och snabbare. Fler restauranger på skärgårdsöar ger fler tillfällen till berusning och båtfylla. Den skarpa och tydliga gränsen för nykterhet finns inte i första hand till för skärgårdsbon som lyckas hålla sig till en öl hos grannen och ta sig hem med båt, hundra meter bort. Båtlivet består av fler aktörer än sådana skärgårdsbor, medan lagar måste gälla lika för alla. Kalla det solidaritet eller bara stat.

Trafiksäkerhet På Väg/Ta Paus Hagsta 2012

Årets ”Trafiksäkerhet På Väg” – ”Ta Paus” i Hagsta är nu avklarad. Efter mycket planering, som startade redan veckorna efter 2011 års aktivitet, har vi nu genomfört det mycket trevliga arrangemanget. Vi bad ju skolungdomarna förra året att skriva ned saker som var bra och dåligt och som vi kunde förbättra. Vi har ju lite svårt att se detta själva, vi kör på i gammal vana. Vår ordförande, Ove Sandert, har gjort upp ett planeringsschema på c:a MHF-reklam på mjölkpaketen. Gefleortens mejeri. 20 sidor, där vi undan för undan prickar av saker som måste fungera. Det gäller att försöka leta sponsorer tidigt, så att vi vet vad vi har för ramar att planera efter. Vi fick ett löfte om ekonomiska bidrag från MHF-Region XYZ samt NTF Gävleborg. Sedan lovade Gevalia att återigen stå för kaffet (24 kg) och 3 000 muggar. Vårt lokala mejeri, Gefleortens Mejeriförening, lovade att göra reklam för vår aktivitet i Hagsta, genom reklam på mjölkpaketen, samt stå för den mjölk vi serverade till kaffet. Men vi hade ju ingen kaka till kaffet, så jag provade att skriva till alla stora pepparkaksbagerier i Sverige. Vi fick napp från Nyåkers i Umeå som lovade skicka 48 burkar kakor. Inför den så populära s. k. ”Olyckslördagen” , då vi förutom själva olyckan hade artistuppträdande, tog vi kontakt med Helges Sångstudio, som är en fristående del av aktivitetshuset ”Helges” i stadsdelen Andersberg i Gävle. Idag har namnet Helges, blivit välkänt bland sångintresserade barn och ungdomar mellan 8-18 år, med drömmar om att utveckla sin röst, sjunga i studio samt stå på scenen. Kända namn från Helges är bl. a. Molly Sandén, Amy Diamond samt Clara Hagman i Ace of Base. Vi fick tag på fyra skönsjungande flickor, Alva Brodin, Felicia Bärgh, Paulina Jonsson samt Elin Wängelin, som underhöll med flera sånger. Kom ihåg namnen! Dom kan bli riktiga kändisar så småningom. Vädret hade väl kunnat vara bättre under de två veckorna men vi hade c:a 2 000 besökare ändå. Tyvärr inga nya medlemmar som på direkten skrev medlemsansökan men vi delade ut kassar med MHF-material, där det även låg blanketter för medlemskap. Kanske några tänkte till i efterhand. Vi hade även alkolåsvagnen där vi också kunde visa det nya ISA-systemet. Genom Regionens försorg skickade vi ut inbjudan till många åkerier, alla kommuner i Gävleborg samt Landstinget Gävleborg. Ingen bokade tid för visning!! Vår aktivitet sträcker sig över två veckor så även i år hade vi förmånen att få sju skolungdomar till hjälp.
Reklam Gefleortens Mejeri

MHF-reklam på mjölkpaketen, Gefleortens mejeri

Stort tack till Gävle Kommun som bistår med detta år efter år. Utan dem hade vi inte klarat av det. Tyvärr är det alltför få medlemmar som ställer upp. Till nästa år så får vi verkligen tänka till, om vi ska orka med alltihop. Avslutningsvis vill jag därför vädja till alla MHF-medlemmar i Gävleområdet, att höra av sig till oss på tel: 070-324 33 46 om ni vill att vi ska fortsätta med denna verksamhet som är så uppskattad av 1 000-tals trafikanter.

BengtOlof Bokström Gävle MHF

Ett av sommarens trevligaste Ta Paus

Under några år har jag deltagit i Stöde MHF:s Ta Paus vid Lomtjärn. Avdelningen har stötts av medlemmar från Sundsvall som tidigare kunnat ställa upp då så behövts. Ett berömt tillfälle var då Kaj Fridberg och hans mor Ella var med och gräddade våfflor över den öppna eld som också gav värme till kaffekokandet. Vi minns dem med glädje! Det är nog också den hittills mest ovanliga aktiviteten när det gäller att bjuda till! Under senare år har det utvecklat sig en annan lika smakfull servering: kaffe och StödeBrödssmörgåsar! Avdelningen har mycket god kontakt med bageriet (som även ställde upp och skänkte bröd till Förbundsårsmötet i Gävle 2011!). Margareta brer smörgåsar som har både animaliskt och ”vegetariskt” pålägg. Det finns också snabba kolhydrater för att täcka allas behov. Kaffe och the serveras när besökarna varit och tittat till en annan viktig attraktion; Ånges kommuns välskötta nödvändighetsinrättning. Ånges kommun ställer också upp med veden till eldpallen och på så sätt stöttar man MHF-verksamheten under sommaren.

Huset med eldpall och väggfasta bord och bänkar är en förnämlig tillgång för Ta Paus-jobbet! Under tak kan vi sitta och föra trevliga samtal medan eventuellt regn hörs från plåttaket. Det finns många minnen som dyker upp när regnet trummar eller droppar på taket: vi minns andra lite enkla byggnader från tidigare år, sommarstugor som var rena himmelriket för stadsbarn och campingstugor som kanske inte var semesterparadis alla gånger. Men de dagar då solen lockar oss att sitta ute har rastplatsen gott om sedvanliga rastplatsbord där resande gärna slår sig ner för en fika, antingen bjudna av oss eller medhavd. I år såg det ut som om frukost/lunch var vanligt: det bullades upp full frukostbuffé vid många tillfällen. Ändå uppskattades MHF:s kaffe och smörgås av mer än 150-talet gäster under de två dagar aktiviteten pågick. Lite trist dock att vi inte kan ”annonsera” med likartat skyltmaterial över hela landet: det blir av och till lite ”hemsnickrat”. Till kommande år måste det till en insats från högre nivå i organisationen så att vi kan kännas igen som en organisation. I dagsläget har var aktivitet sina skyltar då ingen enhetlighet är möjlig. En uppgift för kanslist och regionstyrelse att ta tag i!

Kanslisten på grönbete

En betraktelse av en busstur

En tidig vårmorgon sätter jag mig som vanligt på bussen för att ta mig till jobbet, en resa på c:a 7 km. På Navet (busstation i Sundsvall) är det som vanligt en man med gul varseljacka som plockar skräp efter de som inte orkar gå fram till papperskorgen eller askfaten. Därefter kommer sopmaskinen. Bussen startar och svänger av upp på Tivolibacken men där var det en lång kö p. g. a. vägarbete.

Vägarbete

Vägarbete pågår

Jag hör många suckar och stönande från mina medresenärer och vet av erfarenhet att det stönas och klagas lika mycket i de bilar som fastnat i kön.

Alltid när jag åker med bil eller buss spelar ingen roll så jämras och klagas det när man blir tvungen att köra sakta eller vänta för att det pågår vägarbete. Detsamma gäller när vägarna är i dåligt skick och min fråga blir ska vi låta vägarna vara utan skötsel eller acceptera utan gnäll att vägar behöver lagas och rustas upp?

Givetvis handlar det inte om de som läser Ratta Ren för de har förståelse för detta och tar alltid hänsyn till vägarbetarna. Resan fortsätter och nedanför Norrliden är alla träd fantastiskt gröna och genom fönstret mittemot kan jag se ut över vattnet i hamnen som är alldeles stilla. Vidare upp mot Haga och i trädgårdarna har syrenerna i sin färgprakt lila, vita och rosa nyss slagit ut. Bussen svänger upp genom Bosvedjan där det bland skogsdungarna kan skådas lupiner. Sista biten mellan de ljust gröna björkarna är marken täckt av vitsippor som egentligen borde ha blommat över men envisas med att blomma vidare. Snart dags att stiga av och gå några 100 meter längs med dikeskanterna fulla av tussilago. Vi hann alla fram i tid trots kön. Det är härligt att åka kollektivt och verkligen kunna se sig omkring. Jag tycker att kollektivtrafiken ska utökas, gå till även de platser som ligger en bit utanför centrum. Att det borde finnas mindre bussar som tog oss från affären och fraktade både oss och våra tunga matkassar nära våra hem. Då skulle bilen vara något som vi bara behöver använda till speciella utflykter och kanske lite mer äventyrliga resor. Det vore bra både för miljön, spara olyckor med personskador och som extra bonus möjligheten att njuta av omgivningarna.
Gunilla Lindskog