Frågan om gårdsförsäljning av starkvaror har åter aktualiserats. Precis som som med andra förslag där argumenten kommer av viljan att det skall införas, inte för att det är något bra eller behövs. Redan förra gången när frågan var uppe fick till synes, på ytan, oskyldiga och sakliga argument och information utrymme som inte har där att göra.
Tonläget blir med sådan ”information” högre än nödvändigt och mer desperat, med pajkastning och vad skulle kunna betecknas som dubbelbluffar, omvända fakta, överdrifter, ovidkommande jämförelser av äpplen och päron, där man arbetar med att få åsikter att framstå som sannolika fakta. Fler och fler bemästrar nu konsten att förminska fakta till åsikter och ogrundade åsikter utan substans att bli dagens sanning. Går de sedan krydda med att åsikten framförs av en person som representerar alla människor, eller åtminstone en majoritet är fortsatt argumentation överflödig. ”Alla” tycker ju (eller borde) tycka precis så och allt annat är därmed uttryckt av minoriteten och därför irrelevant. Vi har fått se världsledare som lägger ut dimridåer, frångår ämnet, slirar på sanningen, utelämnar fakta och ljuger där det är svårt för mottagaren att kontrollera hur det sedan faktiskt ligger till, men så har kritiken också varit stark.
Argument för gårdsförsäljning att det skapar arbetstillfällen låter som det skulle trygga hela landsbygdens fortsatta överlevnad, men meningen med microbryggerier är just att det handlar om en- eller fåmansföretag. Blir de många måste de omstrukturera och gå ihop för att det är den som går bäst som klarar sig i det långa loppet. Alla företagare som skapar jobb och tillväxt ute på landsbygden behöver enklare regler, inte bromsklossar, men det gäller även utan gårdsförsäljningens införande, så argumentet hör därför inte in i sammanhanget. IOGT-NTO har tittat närmare på argumentationen och kommit fram till att det saknas underlag till undersökningar eller statistiska beräkningar om turism som styrker påståenden om vad det kan göra för näringen. Argumentationen bygger istället på ”generella ekonomiska antaganden” och erfarenheter från branschen i stort och alltså inga fakta som säger att turismen kommer att av gårdsförsäljning. Vidare behöver inte det ”närodlade” processas för att bli starkvaror i flytande form utan gör bäst nytta när det stannar vid delikatesser från trakten, men alkohol är inte hälsinge-ostkaka, kôlbullar, nyslungad honung, husets saft eller glôdhôppor. Alkohol är inte en vanlig vara, och ska därför inte heller behandlas som en sådan.
Det som behövs är en levande landsbygd som just lever, låt den därför blomstra av sina unika förutsättningar med olika grödor, inte av en och samma gröda. Turism behöver ett fylligt och varierat utbud för att frodas över tid. En stor bredd med varierat utbud av upplevelser, boende, mat och underhållning som kompletterar varandra bör prioriteras istället.
Det har skickats in en finurlig frågeställning till EU-kommissionen och kommissionären som ansvarar för konkurrensfrågor, troligtvis för att den vägen sågs som mest framkomlig att få ett svar som kan tolkas gynnsamt om man vill införa gårdsförsäljning. Det är dock EG-domstolen och inte kommissionen som i så fall avgör monopolets ställning gentemot gårdsförsäljning. Två statliga utredningar har redan visat på att försäljning av alkohol direkt till konsument från tillverkare i Sverige är oförenligt med Systembolagets ensamrätt enligt EU-rätten. Det ger således stöd för att läsa svaret från EU-kommissionären att nuvarande form är rätt.
För att besöka gårdsbutiker som säljer alkoholhaltiga drycker behöver man färdas en bit, speciellt som förväntningarna är att dessa försäljningsställen skulle dyka upp på landsbygden. Ur vår synpunkt vore det olyckligt om någon beger sig ut i trafiken efter öl- eller vinprovning. Skulle ändå det komma ett införande av gårdsförsäljning måste insatser ske som är effektiva. Inlämnande av bilnycklar med utkvittering genom alkolås för kunna köra hemåt? Är övernattning? (Är därmed hotell-liknande sidoverksamhet förenligt med småskaligheten?)

Systembolagets monopol på marknaden finns där för att återföra medel till staten för de skador som alkoholintag medför. Modellen gör att ingen enskild pekas ut, men indirekta kostnader täcks och fördelas över gruppen. Att ta bort den delen och istället ge småskaliga aktörer en liten vinst, men fortsatt förorsaka mänskligt lidande så att hälsovård och kommunernas sociala budget belastas med extra kostnader är inte ansvarsfullt och helt enkelt oacceptabelt. Alkohol är ett av våra största folkhälsoproblem och alkoholberoende är en folksjukdom som inte bara drabbar personer direkt utan även indirekt t.ex. i form av medberoende. Skador på tredje person handlar exempelvis om barn i familjer med beroende eller personer som utsätts för alkoholrelaterat våld eller övergrepp.
Överdrifter om att torrlägga Sverige eller restaurangnäringen tas upp för att röra upp känslor, men tillför ju inte saklighet i argumentationen. Den svenska modellen drar in pengarna som motiverar alkoholskatt och Systembolagets plats.
Finland brukar tas upp som exempel för att man hade gårdsförsäljning långt innan det blev känt ”officiellt”, ifrågasätts för deras lagstiftning kring gårdsförsäljningen. Om EG-domstolen anser att de gynnar de lokala producenterna kan dras alkoholmonopol gå om intet. EU-kommissionen anser nämligen att de inhemska producenterna i Finland gynnas framför producenter från andra EU-länder, vilket gör att Finland försöker vrida och vända på formuleringar och regleringar för att hitta något som EU kan godkänna.
Förespråkarna vill skifta fokus bort från just följdverkningarna och istället peka på individuella orsaker och förhoppningar om förbättringar som i bästa fall presenteras i vad som för ovana öron tolkars som utfästelser. I Dagens Nyheter kommer det till uttryck ”Med ett minimum av kreativitet går det att hitta en lösning som tillfredsställer både besökare, bönder och Brysselbyråkrater.”
Produkterna kommer utvecklas med tiden och när finsmakarna med intresse för lite exklusivare varor hittat en annan och exklusivare produkt är det närmaste för producenter att skapa en billigare variant som lockar bredare massor. Dagens samhälle fungerar så, se bara på elbilen, smarta telefoner osv, de första är dyra så bara några få kan köpa en, men efter ett tag kommer billigare och mer avancerade versioner i allt större upplagor.
Vissa anser att det är fantasifullt att tro att ungdomar och alkoholmissbrukare skulle göra sig besväret att bege sig till ett bryggeri eller en delikatessbutik för att få tag i alkohol. I närheten av Mackmyra Whisky, Blaxta Apple Ice Wine eller Jämtlands Steamer skulle kan man väl ändock tänka sig att de kommer ”äga” alkoholkonsumtionen? För den som är törstig så ha priset ingen betydelse, bara man får det man är ute efter. För att göra en liknelse med något annat: ”Han har inget problem med att bensinpriset gått upp så mycket och blir ännu högre på sommaren, för han handlar ändå bara för 100 kr varje gång”.
Skulle gårdsförsäljning bli verklighet där varje ställe blir ombud för Systembolaget kan man utan allt för mycket tankemöda räkna ut att ovanstående antagande om var ungdomar och alkoholmissbrukar kommer uppehålla sig, infrias ganska snart.
Även i liten skala introducerar man problem, inte för försäljningen i sig, utan för att det innebär att man inför ett vinstintresse till vilket det kommer en uppdriven försäljning och konsumtion av alkohol i detaljhandeln. En av anledningarna till att Sverige har lägre alkoholskador än resten av Europa är att det inte finns något incitament på Systembolaget för att få människor att köpa mer alkohol än de tänkt sig som kommer med rabatter och ”köp 3, betala för 2”-erbjudanden.
Att gårdsförsäljning skulle vara en avgörande tillväxtfråga för glesbygden är därför svårt att se även om det hävdats bland annat att det skulle leda till en mer levande landsbygd. Vad man bygger sådana påståenden är oklart och inget som någon presenterat fakta om, bara åsikter i vanlig ordning.
Jan-Erik Lärka