Vänner i MHF Camping Club

Det är så trevligt att ta bilen och husvagnen för att åka bort några dagar på semestern, besöka vänner, bekanta och stanna till på MHF Camping Clubs riksträff någonstans i Sverige. Årets riksträff anordnades i Vingåker av sektion Sörmland under ledning av Bernt Mählqvist.
När det så kom på tal att anmäla sig för att åka riksträffen erbjöd sig Kent och Sylvia Ivarsson att ta husvagnen på släp bakom deras husbil så att vi kunde komma ner till Vingåker på riksträffen. På så sätt kunde vi resa tillsammans ner, men ändå ha egen husvagn med och på plats.

DSC_0239

Emma Grön är en mysig restaurang med god mat

Dagen började med regn när vi stannade till vid högbacka, men vid lunchtid på vägen ner var vi i närheten av Strängnäs och började hålla utkik efter någonstans att äta när så skyltar till restaurang Emma Grön dök upp. Det visade sig att restaurangen hade öppnats igen vid midsommar efter att varit stängd ett tag. De nya ägare inriktar sig på husmanskost, grillat och bröd från eget bageri och utifrån hur välbesökt och god mat de serverar, hittade vi rätt. Utbudet på menyn skall tydligen också variera under året allt efter tillgång på råvaror vilket ytterligare understryker restaurangens inriktning där gammalt och nytt förenas. Husen är timrade och har torvtak vilket inte är allt för vanligt att se i dagens samhälle, men så gör det också stället mysigt.
Väl framme på Folkets Park i Vingåker fick vi traditionsenligt välkomstfika som brukligt är vid riksträffarna i MHF Camping Club. När väl ekipagen är på plats, hälsar man på hos varandra och pratar en stund över en kopp kaffe eller te kvällarna igenom, därför är riksträffarna så bra ställen att umgås på.
Kommunen välkomnade oss med information om Vingåker och Maria Bergström invigningstalade i Vingåkers fina kyrka. Anders Marklund var konferencier vid riksträffen och guidade alla genom programmet de olika dagarna. Varje dag fanns det också nya tipsrundor med frågor att svara på, men även möjlighet till att spela Boule för de som ville. Spelmän som är medlemmar i MHF Camping Club spelade och underhöll på kvällarna. En av kvällarna underhöll Elisabeth Lord tillsammans med maken Tommy Gunnarsson och på fredagskvällen spelade CERUUS från Norrköping upp dans till. Beroende på hur mycket man orkade och hann med erbjuder träffarna mycket.
Till sist vill vi framföra vårt stora TACK till våra goda vänner Kent och Sylvia Ivarsson från Lit (Z 4938) för att de gav oss möjligheten att delta. Tänk vad det känns bra att ha sådana vänner, men i MHF Camping Club är vi också måna om varandra.
Inger Ekengren och Kjell Andersson (X 2268)

Annons

Snålkör

Måste bara lovorda vad snålt det går att köra bara man vill. Har en sådan där bil som drar lite bränsle redan från början, men som också går just snålt utan att låtsas något annat. Kör till jobbet varje dag och ser då att det går göra bra mycket för att hålla nere förbrukningen. Tack vare en liten visare ser man medelförbrukning under körningen, men även just för stunden.
En viktig faktor är om motorn är varm vid start. Man kan ha motorvärmaren på även fast det är höst eller vår för att förbättra förbrukningen från start. Farthållare är visserligen trevligt och praktiskt, men i många system är den väldigt statisk och medför att förbrukningen blir onödigt hög där det är backigt. Bättre är då att i utförsbackarna sakta försöka ta igen fart som man förlorar på att släppa gaspedalen i uppförsbackar och om möjligt undvika att accelerera där det går tungt.
Det är lite sport att försöka åka så snålt som möjligt, men samtidigt intressant att se vad man kan göra för att pengarna skall räcka lite längre. Vill man komma fram lite fortare blir det gärna mer gaspådrag där det är som minst lämpligt vilket direkt påverkar förbrukningen. Uppförsbackarna hamnar på något sätt än mer i vägen så bilen drar mer bränsle, ofta spelar då inte heller växel roll för förbrukningen.Långt ifrån alltid går det lyckas, men emellanåt stämmer allt och du får även hjälp av vinden i ryggen så att det går billigt som aldrig förr. Minns en resa för några år sedan när en GPS vägledde oss åkande till och från ett möte. Den modellen hade en viss benägenhet att uppmana föraren med orden ”Gör om rutt” när karta och verklighet stod i konflikt.

Bränsleförbrukning

Med den GPS som finns i min egen bil har tekniken utvecklats mer så den accepterar en sväng ut i icke kartlagd terräng. Bäst är ändå att man får vägledning och tidsuppskattning att ta sig till målet som minskar risken att hamna fel för att någon läst kartan fel.Egentligen skulle alla uppförsbackar tas bort och bara utförsbackar skulle få finnas kvar, men riktigt så enkelt är det inte… för man behöver ju åka tillbaka därifrån man kom också, allt som oftast. Så starta färden lite tidigare och lätta på gasen när det tillfälligt går lite tyngre så minskar du förbrukningen.
Med förbrukningsmätaren påslagen blir du uppmärksam på hur du bäst snålkör din bil och spar en slant nästa gång du beger dig ut i trafiken. Det finns till och med kurser i hur man på bästa sätt blir bättre på snålkörning.
Jan-Erik Lärka

Mackdöden som kom av sig

För några år sedan noterades att oljebolagen en efter en lade ned sina betjäningsmackar runt om i landet och i synnerhet i inlandet. Statoil tog bort bemanningen i Strömsund, Hoting, Dorotea. Åker man E45 från Östersund mot Arvidsjaur möter man nästa bemannade Statoilmack i Vilhelmina. För att ta ett exempel från Statoils karta så finns det tre bemannade stationer i Jämtland, sju i Västernorrland samt 8 i Gävleborg. Det är länge sedan man såg mackföreståndaren kolla oljan, putsa framrutan eller kolla ringtrycket medan bensinen fylldes på. I stället satsas på Micromackar längs våra allfartsvägar. Även OKQ8 lägger ned mackar, men har ännu nästan dubbelt så många som Statoil.
I veckan kunde jag läsa en liten solskenshistoria där en fiskevårdförening vid sitt årsmöte beslutat skänka 100.000 kronor till en Micromack i Ljustorp 2 mil väster om Timrå. Där har man målsättningen att samla in 350.000 kr före midsommar för att starta upp sin verksamhet. Den lilla byn har c:a 200 invånare som kämpar för att få en service för sig själva och turister. Samma sak i Backe i Nordvästra Ångermanland där OK lade ned den bemannade macken. Inom ett år efter hade byborna sålt andelar och med hjälp av Länsstyrelsepengar lyckades man öppna en micromack. Det är härligt då det finns kämpaglöd bland byborna.
Mats Danielsson

Påverka busstrafiken

Det behövs en viss mängd turer med jämna intervall för att man skall vilja åka buss. Problemet på många håll är just att bussarna får gå tomma eftersom för få väljer att åka med dom. Resultatet blir att turer dras in och ännu färre väljer att åka buss. Många väljer även bilen framför buss för att slippa hålla en tid,  det är bekvämare att ge sig iväg närhelst man så önskar.

När färre barn växer upp längs en busslinje på landet kan det medföra större konsekvenser, att hela linjer dras in eller antalet turer minskar så att det inte går att nyttja buss för att ta sig fram på vettigt sätt. För många är då alternativet att ta bilen, hela vägen eller till närmaste praktiska plats där bilen kan parkeras säkert under bortavaron.

Påtryckningar på politiker i den egna hemkommunen kan påverka att busstrafik utökas till att även trafikera gator och platser som tidigare inte trafikerades, men då gäller det att det finns tillräckligt många resenärer för att det skall bli lönsamt med turer. Att begära och förvänta sig att just min sträcka skall trafikeras utan att se till andras behov i det stora hela kan bara enskilda personer ägna sig åt, men bäst gör man i att fördela resurserna så rättvist som möjligt. Att koncentrera bussturerna till vissa områden och/eller antalet är också oansvarigt, vinsterna med att sätta in en busstur till ett annat ställe kan vara mycket större.

Bussresenär

Hur jag köpte bil

Min privata bil har varit rätt mycket i farten i jobbet. Det har varit ett dragande över hela regionen och tungt dessutom. Så tungt som mitt nästan enstaviga körkort tillåter. Det sätter sina spår och till slut inser man att fjädringen tar stryk. Som om det inte skulle räcka att fjädringen lägger av; det blir också mycket mil som körs i tjänsten. Många timmar i bilen gör att jag rent av ledsnat på interiören. Ni kan väl tänka er att sitta i samma stol 10-15 timmar några dagar i veckan? Och detta i ett par års tid. Så när kilometerräknaren visade på mer än 17 000 km var det definitivt dags att uppsöka några bilhandlare. Det är visst typiskt för kvinnor att först titta på bilfärgen och sedan på andra parametrar. Jag har tidigare tittat på om bilen har dragkrok och alltid velat avstå från det. Men när vi skulle flytta själva från Fläsian fanns det behov av dragkrok för att kunna flytta själva. Ett rent privatekonomiskt krav på den bilen. Sen blev det jobb för MHF Regionen och då blev kroken nästan ett krav från jobbet. Det skall visst också finnas ett dokument som anger vilka krav MHF har på sina anställdas fordon. Någon som sett dokumentet? Vi åkte runt några varv hos bekanta handlare och det började utkristallisera sig ett mönster: jag skulle nog ha en dieseldriven kombi, så ny som plånboken (eller banken!) tillåter, dragkrok och gärna röd. Hur det nu är med jobbkraven så finns också en tanke hos mig att återgå till en mer miljövänlig bil än den törstiga bensinslukande jag har haft de senaste två åren. MHF har genom sina miljöbilsseminarier lärt oss att diesel faktiskt är mer miljövänlig än bensin då den är mer energieffektiv. Dragkroken är också ett måste nu med det jobb jag har. Vid ett försök med en röd dieselbil insåg jag att det absolut måste vara en kombi då några paket skulle hämtas från vår post! Det fanns inte tillräckligt med utrymme i bagaget för de få paket som skulle hämtas denna gång.

Det var inte svårt att se hur det skulle se ut när det blir dags för att hämta alla paket inför nästa års Ta Paus! I år var det 28 stycken. Dessutom såg den röda dieseln ut som en liten racerbil och det var nog inte den bild av MHF:s representant som skall lämna ute i regionen. Lite mer seriositet kan nog krävas. Och den ekonomiska biten? Hur mycket hade jag egentligen råd att satsa på en bil som nästan uteslutande skulle användas i jobbet? Det finns nog inte någon MHF-rabatt hos någon bilhandlare vad jag vet. Och att använda hyrbil i jobbet är inte att tänka på: även om det kanske förekommer på andra nivåer i organisationen. Det blev lite lättare när alla parametrar var på plats. Maken och jag fortsatte att leta tillsammans och så rätt vad det var fanns BILEN helt plötsligt där! Killen som kom emot mig i bilhallen fick bums frågan om han kunde sälja en bil till mig vilket han trodde sig kunna! Men vid en genomgång av dataregistret fanns där ingen diesel i min prisklass. Dock hade gossen ett ess i bakfickan: en bil som kommit in och ännu inte rekonditionerats! Det är värt 5 000:- om ni kan tänka sig att avstå från städningen. Olja kan jag kolla själv och skulle någon servicelampa börja lysa har bilen tre månaders garanti säger säljaren. Funderar dock på om garantin egentligen inte är längre. Sedan kan jag nog stödja mig på att Mats D har sin andra bil av detta märke och modell: om han köper en till när den första behövde bytas ut säger mig en hel del! Det är i sig tillräcklig kvalitetsdeklaration för mig som ändå inte fick en röd bil. Men jag har en makalös verkstad i ryggen och där löser man alla problem åt mig som nöjer mig med att tanka, fylla på spolarvätska och kolla oljan! Jag upptäcker att bilen tidigare körts av en tjej i 8 000 mil och nu skall det nog bli några tusen mil till med en tjej vid ratten!

IngaSara C med AB-körkort

Biogas-seminarie i Östersund

MHF bjöds in för att övervara seminariet och kanslisten åkte. Målgruppen var politiker, företag, tjänstemän och alla biogasintresserade. Dit borde MHF höra med sin inställning till minskade utsläpp av CO2. Det finns både forskning och praktiska tillämpningar som talar för att biogas kan komma att bli en stor del av framtida bränsle för bl. a. fordon. Det finns möjligheter att via upphandlingsdirektiv styra in fordonsparker på just biogasdrivna fordon under förutsättning att biogas finns att tillgå på ett flertal ställen där fordonen skall användas. Östersunds kommun har en egen biogasanläggning där man också kan tanka de fordon som går att köra på gas. Under seminariet talade också Jan-Olof Olofsson, Jämtlandsgas som verkar för att kunna framställa biogas lokalt i länet. Genom rötning av avfall kan biogas framställas på rätt många ställen. Dock krävs det en viss framställningsmängd för att det skall vara företagsekonomiskt försvarbart. Det i sin tur kräver insatser i anläggningar och transporter av rötningsmaterial och färdig gas. Jämtlandsgas har kommit så långt i planerna på en gedigen anläggning att man nu ansöker om bygglov på en anläggning i Hammerdal. Jämtland har en hög grad av insamlingen av rötbart avfall vilket gör det lämpligt med en anläggning i länet.
Östersund - Bästa miljökommun 2010

Det kommer att behövas en mängd olika bränslevarianter i framtiden och biogas är bara en. Skärpta regler för matavfall i framtiden gör rötning till en vinna-vinna-situation för många delar av Sverige. Det behövs kunskapsutbyte som är kretsloppsbaserat. Trondheim som är en del av Green Highway har biogasanläggning som rötar fiskrens. Här handlar det om att ta tillvara det som annars inte skulle finna någon användning. Från Helsingborg berättades det om att kommunen ansågs sig vara ”Världens bästa soptipp!” då man bortser från kommungränser och arbetar över hela nor ra Skåne med sin avfallshantering. Där minimerar man avfallsmängden och återanvänder i mycket hög grad. Det som inte återanvänds, återvinns som energi och som sista utväg deponeras restavfallet. Hushållen har som regel två stycken fyrdelade soptunnor där källsortering sker utan transporter för hushållen. Transporten sköts istället av ombyggda sopbilar med fack för var fraktion. En mycket god tanke som borde finnas på många fler ställen! När jag lämnade Östersund önskade jag att vi kunde ta de goda exemplen med oss allesammans till våra egna kommuner och län: Det finns så mycket att göra för att nå högre miljösäker avfallshantering och använda energier på ett mer effektivt sätt!

IngaSara C

Tvärstopp

I september antog Kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrland en kort- och långsiktig plan för att dubbla det kollektiva resandet till 2020. Kollektivtrafiken står för 14% av resorna i Västernorrland. Antalet resor uppgår idag till c:a 11 miljoner per år. Det är bra men för miljöns skull borde det vara många fler. Miljöpartiets representant från Sundsvall, Sverker Ottosson vill tro att trafikförsörjningsplanen skall medföra mindre utsläpp och fördubblad kollektivresande. Det är viktigt att alla inom kommunen och landstinget är överrens om miljömålen säjer Ottosson. Men summan av det kommer att slå stort på biljettpriset. Då är frågan om resenärerna vill betala för att åka med. I en tabell i Sundsvalls Tidning kan man läsa om de förändringar som kommer att ske på stomlinjer i Medelpad.
Vi som bor mitt i Sundsvall lever just nu i en stor vägarbetsplats. Nästan alla gator håller på att repareras/ses över. Trottoarerna breddas, rondeller tillkommer och på allt detta nya ”E4 bro bygget”. Hela kvarter, hus och skog försvinner, landskapet förändras. På Fridhemsgatan där vi bor (Mats och Zaedi) har körfälten blivit kraftigt avsmalnat med en stor bred refug i mitten, precis där bussarna har sina av och påstigningar. Så vad som händer när man vill kliva på och åka bussen är att man stannar upp hela buss-bil kön. Mycket pinsamt om man då, som jag gjorde häromdagen att jag ville ”fylla”-sätta in pengar på mitt busskort. Jag har rätten på min sida att tanka mitt kort på olika ställen/ affärer och på bussen. Detta tar inte många minuter, men tillräckligt för att reta många bilister. Här utökas också bilavgaserna, så länge det finns folk som reser med egna bilar. Det egna körandet kommer att kosta lika mycket som de nya bussbiljetterna.
Enl. ST; Biljettpriset för alltihop går upp från 260 miljoner kronor till 368 miljoner kronor på tre år – eller 95 kronor per ny passagerare.

Saxat ur Buss turlistan:

E4 Sundsvall från och med 2012 kommer projekt E4 Sundsvall att påverka trafiken i Sundsvall allt mer. Det kommer helt enkelt att bli lite värre innan det blir bättre. Men genom egna val kan du undvika köer och trängsel. Zaedi D

Fördelar när du väljer bussen:
Enkelhet: Bussen går var 10 minut under rusningstid.
Spara pengar: Om du under ett år pendlar 2,5 mil per arbetsdag med buss istället för egen bil sparar du c:a 13 000 kr (enl. bilkalkylen konsumentverket).
Stressa mindre: Koppla av medan bussföraren tar dig genom trafiken och framme behöver du inte slösa tid på att hitta en ledig parkering.

Trafiken är allas vårt ansvar

Vi som är ute och rör oss är tänkande varelser och kanske inte alltid medvetna längre om de tre enkla ledord som gavs oss som tog körkort på 60- och 70-talen: ansvar, hän­syn och omdöme. Med de orden i bagaget hos oss alla skulle inte många olyckor ske. När vi tar ansvar för våra handl­ingar och för våra med­ trafikanter blir trafiken inte bara säkrare, den blir ock­så trevligare. Ingen tror sig då om att ha rättigheter; det blir självklart att vi bara har skyldigheter. Med det se­nare för ögonen ger vi va­randra mer utrymme och visar mer förståelse för de som ännu inte lärt sig alla regler. Hänsyn innebär bl. a. att vi förstår bilars svårigheter med att kanske hinna stan­ na i halt väglag. Bilister må ha det största ansvaret för oskyddade trafikanter, men också kanske det svåraste uppdraget: att hantera tyngd och hastighet på ett så­dant sätt att ingen kommer till skada på grund av just detta. En bil kräver mer hän­syn av framföraren än s t. ex. en cykel. Nu skall det inte tolkas så att cyklister och gångtrafikanter inte be­ hö­ er visa hänsyn: här är v det lika viktigt att vi tar ett ge­ ensamt ansvar för trafiksituationen. Är det halt så är det halt för alla. Bilisterna behöver få möjlighet att se och att agera i tid: reflexer är en självklar utrustning även i stadsmiljö. Reflexjackor, reflexbric­kor eller reflexband är den bill­igaste livförsäkring du l kan ha! Så var det det här med omdöme. En av de enklaste sakerna med omdöme är att vi är opå­verkade av gifter, medi­ci­ner eller distraherande n tek­nik. Alkohol, narkotika ell­er andra droger gör oss l lätt omdömeslösa.

Det är så enkelt idag att skapa en säk­rare trafik genom att installera alkolås. Snart kommer också ”droglås” och det finns redan teknik som hit­tar de trafikanter som håll­er på att somna. Trötthet är lika farligt i trafiken som fylla. Men det finns också teknik som när den används un­der framförande av fordon gör oss olämpliga; mo­biltelefoner, musik”ma­skiner” och annat kom­munikationsliknande. Allt som tar bort fokus på öv­rig trafik är att betrakta r som omdömeslöst. Dagens tra­fiksituation kräver att vi samt­liga gör vårt yttersta l när det gäller att vi tar vårt en­skilda ansvar, att vi inser att hänsyn till andra är ett bra sätt att minska olyckor och att vårt eget omdöme är vik­tigt för vår egen och andras överlevnad i trafiken. Min far sa att alla andra i trafiken var okunniga, omdömeslösa och utan hänsyn: med de orden i minne så blir det lättare att förstå min sons ord: mottrafikanter. När man vänder på det van­liga så uppstår i bästa l fall ett leende, men samtidigt också en förståelse av de tre viktiga delarna ansvar, hänsyn och omdöme. IngaSara Cardell, MHFare och körskortinnehavare se­dan 1968.

IngaSara Cardell,
Strålvägen 16,
860 30 Sörberge,
070-209 73 94,
060-55 44 90,
ingasaracardell(at)mhf.se
ingasaracardell(at)hotmail.com

Miljöbil

De flesta som reser kan inte tänka sig att behöva ha olika transportmedel beroende på vart man tar sig eller hur långt man avser resa. Dagens bilar som drivs av flytande bränslen (bensin/diesel) kan ju tankas på vägen vid stationer som finns utplacerade lite här och var. Att företa en resa till jobbet går alldeles utmärkt även med en el-bil, väl framme är det bara att sätta i stickproppen i vägguttaget och ladda upp bilen tills färden bär av hemåt igen. Värre är det då att åka ut på lite längre resor, där har nuvarande lösningar problem att ta hela familjen ända upp till Treriksröset och/eller ner till sydspetsen från låt oss säga Gävle. Hade det funnits ett lika bra utbyggt nät av mackar för snabbladdning av elbilar som av bensin och diesel hade vi nog inte tänkt på det som ett problem nu. Som alltid vid teknikskiften väntar alla på alla, vilken teknik skall anammas och bli den som alla använder. Det är inte den teknik som är bäst som blir dominerande, det är de(t) företag som kan subventionera eller förskjuta inkomsterna framåt i tiden mest som kan räkna med en fortsättning på sin tekniska lösning. Du och jag kommer alltså söka oss till det som förefaller ge oss det bästa mervärdet, valutan för pengarna just vid övergången när vi är ute och handlar. I en övergångsperiod kommer hybridbilar att vara intressanta för många. Bilarna drivs då t. ex. av en elmotor och har en ”hjälpmotor” som drivs med bensin eller diesel.
På det sättet vill man ta fördelarna med flytande bränslen av idag där lagringen av energi sker i form av diesel och bensin med att slutligen driva fordonet med el. En lösning med hybriddrift ger utsläpp, om än kanske inte på känsliga ställen såsom i storstan, men de har istället också klumpigheten av att dra på mer vikt eftersom det är två drivsystem som används. Med alla lösningar finns dessutom problem med förlust av energi, bensinmotorn har bara en verkningsgrad på 20-25 %, resten går ut i luften till ingen nytta. Elmotorerna har betydligt högre verkningsgrad, men fordonen har problem med att behöva dra runt på tunga batterier. Det man hoppas på är möjligheten att förvara energin effektivare, t. ex. i flytande form och plocka fram den från förvaringen på ett sätt som inte tillför skadliga gaser eller annat till naturen. Önskedrömmen är då att hitta ett sätt att använda vatten, helst kranvatten för att driva fordonet. Då kan mackarna stänga bensinpumparna och istället erbjuda vattentankning och kanske mer fokusera på varor till bilägandet, dessutom blir vi inte beroende av de oljeproducerande länderna. Orosmolnet är då om någon (läs när) kommer på att vatten måste beläggas med skatt, även i privata brunnar.
Jan-Erik

Trafiksäkerhet På Väg/Ta Paus Hagsta 2012

Årets ”Trafiksäkerhet På Väg” – ”Ta Paus” i Hagsta är nu avklarad. Efter mycket planering, som startade redan veckorna efter 2011 års aktivitet, har vi nu genomfört det mycket trevliga arrangemanget. Vi bad ju skolungdomarna förra året att skriva ned saker som var bra och dåligt och som vi kunde förbättra. Vi har ju lite svårt att se detta själva, vi kör på i gammal vana. Vår ordförande, Ove Sandert, har gjort upp ett planeringsschema på c:a MHF-reklam på mjölkpaketen. Gefleortens mejeri. 20 sidor, där vi undan för undan prickar av saker som måste fungera. Det gäller att försöka leta sponsorer tidigt, så att vi vet vad vi har för ramar att planera efter. Vi fick ett löfte om ekonomiska bidrag från MHF-Region XYZ samt NTF Gävleborg. Sedan lovade Gevalia att återigen stå för kaffet (24 kg) och 3 000 muggar. Vårt lokala mejeri, Gefleortens Mejeriförening, lovade att göra reklam för vår aktivitet i Hagsta, genom reklam på mjölkpaketen, samt stå för den mjölk vi serverade till kaffet. Men vi hade ju ingen kaka till kaffet, så jag provade att skriva till alla stora pepparkaksbagerier i Sverige. Vi fick napp från Nyåkers i Umeå som lovade skicka 48 burkar kakor. Inför den så populära s. k. ”Olyckslördagen” , då vi förutom själva olyckan hade artistuppträdande, tog vi kontakt med Helges Sångstudio, som är en fristående del av aktivitetshuset ”Helges” i stadsdelen Andersberg i Gävle. Idag har namnet Helges, blivit välkänt bland sångintresserade barn och ungdomar mellan 8-18 år, med drömmar om att utveckla sin röst, sjunga i studio samt stå på scenen. Kända namn från Helges är bl. a. Molly Sandén, Amy Diamond samt Clara Hagman i Ace of Base. Vi fick tag på fyra skönsjungande flickor, Alva Brodin, Felicia Bärgh, Paulina Jonsson samt Elin Wängelin, som underhöll med flera sånger. Kom ihåg namnen! Dom kan bli riktiga kändisar så småningom. Vädret hade väl kunnat vara bättre under de två veckorna men vi hade c:a 2 000 besökare ändå. Tyvärr inga nya medlemmar som på direkten skrev medlemsansökan men vi delade ut kassar med MHF-material, där det även låg blanketter för medlemskap. Kanske några tänkte till i efterhand. Vi hade även alkolåsvagnen där vi också kunde visa det nya ISA-systemet. Genom Regionens försorg skickade vi ut inbjudan till många åkerier, alla kommuner i Gävleborg samt Landstinget Gävleborg. Ingen bokade tid för visning!! Vår aktivitet sträcker sig över två veckor så även i år hade vi förmånen att få sju skolungdomar till hjälp.
Reklam Gefleortens Mejeri

MHF-reklam på mjölkpaketen, Gefleortens mejeri

Stort tack till Gävle Kommun som bistår med detta år efter år. Utan dem hade vi inte klarat av det. Tyvärr är det alltför få medlemmar som ställer upp. Till nästa år så får vi verkligen tänka till, om vi ska orka med alltihop. Avslutningsvis vill jag därför vädja till alla MHF-medlemmar i Gävleområdet, att höra av sig till oss på tel: 070-324 33 46 om ni vill att vi ska fortsätta med denna verksamhet som är så uppskattad av 1 000-tals trafikanter.

BengtOlof Bokström Gävle MHF