Familjedag med MHF

Välsta bildemontering strax norr om Hudiksvall firade 30-årsjubileum 2019 med att anordna en familjedag den 25 maj.

MHF Nordanstig hade med sig krocksläde redo att montera och fästa vid därför anvisad trästolpe väl förankrad i marken. Bredvid sattes det pedagogiska bordet upp med informationsmaterial för besökarna, samt väl synliga skyltar. Familjedagen började klockan elva, med en hel del intressant för både stora och små barn i alla åldrar. För de något vigare fanns en lekvagn och eldrivna minibärgare från Huddiksbärgar’n att köra en bana byggd av gummidäck. En Volvo-kombi som folkracebil och en BMW för drifting där den senare startades upp i bland, med maffigt motorljud, drog åtskilliga intresserade. När någon kände sig hungrig gick det t.ex. köpa goda kôlbullar eller korv och dricka.
Verner Östlund från MHF Nordanstig informerade om krocksläden, hur viktigt det är med säkerhetsbälte och att sätta fast det rätt om det skulle inträffa något. Det var flera som provade på att åka och fick känna på knycken som kommer när det tar stopp i 7 km/h.
Vi övriga pratade om det pedagogiska bordet, lät besökare kasta boll med fyllebrillorna och delade ut informationsmaterial i anslutning därtill.
Lagom till kl.12 kom Norrhälsinge räddningstjänst från Nordanstigs brandstation i Jättendal för att öva och visa hur det går till att klippa upp en bil när en verklig händelse skulle inträffa. Kan nog tänkas att det också inspirerade någon att söka sig till att bli brandman när de blir stor…
Bilarna har utvecklats med åren och även glaspartierna i en bil är den del av säkerhetsburen som omgärdar de åkande vid en krock. Som en del av det så innehåller t.ex. framrutan en eller flera lager plastfilm som ser till att glaset inte går sönder så lätt utan hålls samman för att skydda de åkande. Vidare är framrutan nu mer limmad för att verkligen utgöra en stabil vägg som gör karossen vridstyv och tålig. Det gör att det inte bara går knacka sönder en framruta så som t.ex. en sido- eller bakruta, utan den behöver sågas upp när räddningstjänsten också ska klippa upp ett tak. Vidare kunde den som vågade sig fram för att se arbetet på närmare håll att det behövs rejäla krafter i verktygen som används för att klippa upp samtliga stolpar. Bilen blir inte sig lik efteråt och duger bara ta delar från som ”nercabbad”, då bärande delar helt enkelt förstörs med syfte att rädda person som man befarar skadats.
En timme senare, kl.13 kunde man se att hela kupéutrymmet behövde tas i anspråk för att plocka ur en person när nästa bil klipptes upp. Enda alternativet är att ta bort taket.
Bildemonteringen ställde upp med åtminstone tre bilar den dagen som räddningtjänsterna fick öva på och alla vi andra följa med på hur arbetet med att säkra och rädda personer går till. Intresset bland åskådarna gick inte ta miste på, ett tillfälle som säkerligen skulle vara bra för fler att delta vid.

Jan-Erik Lärka