Hur jag köpte bil

Min privata bil har varit rätt mycket i farten i jobbet. Det har varit ett dragande över hela regionen och tungt dessutom. Så tungt som mitt nästan enstaviga körkort tillåter. Det sätter sina spår och till slut inser man att fjädringen tar stryk. Som om det inte skulle räcka att fjädringen lägger av; det blir också mycket mil som körs i tjänsten. Många timmar i bilen gör att jag rent av ledsnat på interiören. Ni kan väl tänka er att sitta i samma stol 10-15 timmar några dagar i veckan? Och detta i ett par års tid. Så när kilometerräknaren visade på mer än 17 000 km var det definitivt dags att uppsöka några bilhandlare. Det är visst typiskt för kvinnor att först titta på bilfärgen och sedan på andra parametrar. Jag har tidigare tittat på om bilen har dragkrok och alltid velat avstå från det. Men när vi skulle flytta själva från Fläsian fanns det behov av dragkrok för att kunna flytta själva. Ett rent privatekonomiskt krav på den bilen. Sen blev det jobb för MHF Regionen och då blev kroken nästan ett krav från jobbet. Det skall visst också finnas ett dokument som anger vilka krav MHF har på sina anställdas fordon. Någon som sett dokumentet? Vi åkte runt några varv hos bekanta handlare och det började utkristallisera sig ett mönster: jag skulle nog ha en dieseldriven kombi, så ny som plånboken (eller banken!) tillåter, dragkrok och gärna röd. Hur det nu är med jobbkraven så finns också en tanke hos mig att återgå till en mer miljövänlig bil än den törstiga bensinslukande jag har haft de senaste två åren. MHF har genom sina miljöbilsseminarier lärt oss att diesel faktiskt är mer miljövänlig än bensin då den är mer energieffektiv. Dragkroken är också ett måste nu med det jobb jag har. Vid ett försök med en röd dieselbil insåg jag att det absolut måste vara en kombi då några paket skulle hämtas från vår post! Det fanns inte tillräckligt med utrymme i bagaget för de få paket som skulle hämtas denna gång.

Det var inte svårt att se hur det skulle se ut när det blir dags för att hämta alla paket inför nästa års Ta Paus! I år var det 28 stycken. Dessutom såg den röda dieseln ut som en liten racerbil och det var nog inte den bild av MHF:s representant som skall lämna ute i regionen. Lite mer seriositet kan nog krävas. Och den ekonomiska biten? Hur mycket hade jag egentligen råd att satsa på en bil som nästan uteslutande skulle användas i jobbet? Det finns nog inte någon MHF-rabatt hos någon bilhandlare vad jag vet. Och att använda hyrbil i jobbet är inte att tänka på: även om det kanske förekommer på andra nivåer i organisationen. Det blev lite lättare när alla parametrar var på plats. Maken och jag fortsatte att leta tillsammans och så rätt vad det var fanns BILEN helt plötsligt där! Killen som kom emot mig i bilhallen fick bums frågan om han kunde sälja en bil till mig vilket han trodde sig kunna! Men vid en genomgång av dataregistret fanns där ingen diesel i min prisklass. Dock hade gossen ett ess i bakfickan: en bil som kommit in och ännu inte rekonditionerats! Det är värt 5 000:- om ni kan tänka sig att avstå från städningen. Olja kan jag kolla själv och skulle någon servicelampa börja lysa har bilen tre månaders garanti säger säljaren. Funderar dock på om garantin egentligen inte är längre. Sedan kan jag nog stödja mig på att Mats D har sin andra bil av detta märke och modell: om han köper en till när den första behövde bytas ut säger mig en hel del! Det är i sig tillräcklig kvalitetsdeklaration för mig som ändå inte fick en röd bil. Men jag har en makalös verkstad i ryggen och där löser man alla problem åt mig som nöjer mig med att tanka, fylla på spolarvätska och kolla oljan! Jag upptäcker att bilen tidigare körts av en tjej i 8 000 mil och nu skall det nog bli några tusen mil till med en tjej vid ratten!

IngaSara C med AB-körkort