Fylla bakom ratten är lika fel i vatten

Lagen om sjöfylla är rättssäker, ger tydliga signaler till båtförare, förser polisen med bra verktyg och har förankring hos allmänheten. Om skälet är båtsemestern i skärgården, den plötsliga värmen eller en extra semesternubbe är oklart. Men en grupp journalister och kulturprofiler har rest agg mot den nya sjöfyllerilagen. Den skärpta promillegränsen försvårar den sociala samvaron för båtfolk och öbor, meddelade de på Svenska Dagbladets debattsida nyligen. Och fick glada tillrop från en svans av diverse tyckare på högerkanten, som ser lagskärpningen som ett uttryck för politisk klåfingrighet och förbudsiver. De har fel. Den nya lagen är noggrant genomarbetad och starkt förankrad hos såväl dem som sysslar med sjösäkerhet och befolkningen generellt. Lagskärpningen trädde i kraft 2010 efter många års utredande. Den innebär att promillegränsen 0,2, som vid bilkörning, gäller för den som kör en motorbåt som är tio meter eller längre eller som kan köras i minst 15 knop. I de tidigare reglerna fanns ingen promillegräns för sjöfylleri av normalgraden. Det hela var en bedömningsfråga om huruvida båtföraren var så pass berusad att hon eller han inte kunde utföra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

Utredningen som låg till grund för lagen hade föreslagit ännu hårdare regler för vilka båtar som skulle omfattas – minst sju meter och sju knop. Det utredningsförslaget fick likväl under remissrundan fullt stöd från bland annat Räddningsverket, Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Ett antal remissinstanser ville undanta ännu färre fartyg från reglerna medan en minoritet ville gå varsammare fram eller avvisade en promillegräns helt. I en opinionsundersökning beställd av Svenska Livräddningssällskapet i år anser åtta av tio tillfrågade att det är lika omdömeslöst att köra bil som båt med alkohol i kroppen. Lagändringen är välgrundad. För det första är de nya reglerna mer rättssäkra än de gamla. En fast promillegräns och en blåsning i alkometern ger inte mycket utrymme till diskussion. För det andra ger en nivå på 0,2 promille, närmast nolltolerans, båtföraren en tydlig spärr. Lockelsen att chansa, att väga de där två, fyra, sex glasen mot körförmågan försvinner för den laglydige. För det tredje kan nykterhetskontroller nu göras rutinmässigt dygnet runt. Tidigare var polisen tvungen att ha en orsak till att låta föraren blåsa, som att båten körde för fort eller inte hade fungerande lanternor. Sant är att betydligt färre personer skadas allvarligt och omkommer på sjön än på bilvägen. Men riskerna i båten ökar. Det blir allt mer trångt i svenska farvatten. Omkring 750 000 fritidsbåtar finns där nu. Till det ska läggas de utländska. Det ökade välståndet bidrar. Båtarna blir större och snabbare. Fler restauranger på skärgårdsöar ger fler tillfällen till berusning och båtfylla. Den skarpa och tydliga gränsen för nykterhet finns inte i första hand till för skärgårdsbon som lyckas hålla sig till en öl hos grannen och ta sig hem med båt, hundra meter bort. Båtlivet består av fler aktörer än sådana skärgårdsbor, medan lagar måste gälla lika för alla. Kalla det solidaritet eller bara stat.