Inget är omöjligt

Jag kommer inte ihåg alla detaljer när och så, men det var på ett möte på NBV i Sundsvall som jag första gången kom i kontakt med MHF. IngaSara slängde fram ”Vi gjorde det” och en penna och jag gjorde det, skrev under alltså.

Då hade jag ingen aning om vad MHF betydde, gjorde eller vilka människorna runt bordet var. Mitt intresse för föreningslivet hade fram till dess varit ett medlemsskap i MOF, Medelpads Ornitologiska Förening. Inte för att jag kan något om fåglar, utan jag bara tycker om dem. Det som intresserar mig mest är alla dessa ensamma fåglar som flugit fel. De som överlever i en isande kall miljö när de borde lufta sina vingar i en palm i Söderhavet i stället. Hur klarar de sig och varför återkommer en del? Den lilla pippin tycker förmodligen om miljöombyten och utmaningar. Det tycker jag också om!

Jag har också dåliga erfarenheter av tidigare möten och av gemenskap som verkade ha till uppgift att tysta oliktänkande medlemmar. Men OK, visst kunde jag bli medlem i MHF så där på lagom avstånd. Det var mina tankar när jag skrev på, det kunde väl inte skada? Det är så skönt att veta att jag hade så fel.

Det som MHF står för överensstämmer med mina värderingar, allt utom den App som visar körbarhet efter alkoholintag. Det måste jag säga att jag tycker att Appen är totalt obegriplig och jag ser inget gott syfte med denna ”tjänst”. Sen har vi i vår Region andra problem att brottas med som inte alla gånger går hem på central nivå, men å andra sidan har vi i stället stora möjligheter att växa och synas utifrån våra lokala förutsättningar.

Jag liksom de allra flesta har en önskan om att bli bättre, att vardagen ska kännas givande och gärna också att ha funnit sin plats i något sammanhang. Att börja från noll i MHF och till det jag har blivit idag kunde jag i min vildaste fantasi aldrig drömma om. Tidigare har jag belyst mitt svala intresse för alla möten. Men det finns möten och sen finns det möten och då talar jag om möten mellan människor. Det är alla dessa som betyder oändligt mycket för mig, som lämnar avtryck och som handlar om livsinvesteringar, allt jag lärt mig av alla jag mött.

Jag har tidigare redogjort i RR om alla MHF:s upptåg och aktiviteter jag medverkat i, och här i vår Region diskuterats det mycket ”mjuka frågor”. Det gillar jag och att se människors reaktioner när vi visar Uppvaknandet, Vältebilen eller när vi medverkar på Barnens Dag och liknande aktiviteter. Vissa områden ligger mig mycket varmt om hjärtat såsom rattfyllerifrågor och samhällets insatser för att på bästa sätt stävja rattfylleriet och att sätta in stöd till alla drabbade. Jag kunde inte hålla mitt medlemsskap på lagom avstånd och idag är jag inte ”bara” en MHF:are, jag är jättemycket MHF:are, en stolt sådan.

När jag nu i mars kliver genom dörrarna på Rosenbad för att föreläsa på uppdrag av Rikspolisstyrelsen måste jag hålla med IngaSara Cardell; inget är omöjligt!

Harrieth Persson